shoeporn

kaos på jobbet idag, första gånger jag sitter ner nu. Tio minuters lunchpaus - precis lagom för att hinna byta tampong, slänga i sig en varma koppen och säga hej.

hej.

Elexia-shape pass halv åtta imorse sen sju och en halv km på löpbandet. Synden i helgen. Efter jobbet väntar Malin, då blir det powerwalk! Förövrigt aldrig kännt mig såhär äcklig i håret på jobbet, men antar att det är det perioden.

Igår klickade jag hem volumebooster lipbalm från tyra för ynka 49 :-. Och tandblekning anlände igår. Skyller på ful-perioden.
Så planen är vita tänder, tight kropp och kyssläppar.
Återkommer om huruvida det går. HE HE HE ...

Jag har bara en fobi. Spindlar. Och herregud vad de små äckliga, och i de flesta fallen, helt ofarliga krypen skrämmer mig. Om jag ser en som är lite för nära så kryper de i kroppen, det känns som att jag har tiotusen på mig och det är bara jävligt obehagligt. Större spindlar ala tarantellor ska vi inte ens prata om. Ska jag vara helt ärlig skulle jag förmodligen börja tjuta om jag såg en som inte var inburad.

Tycker det kan vara jobbigt med höjder, men det har växt bort lite. Jag älskar att åka karuseller som går högt och fort. Skräckblandad förtjusning.


Men spindlar är mer vad jag skulle kalla en fobi, inte en rädsla (visst, de skrämmer skiten ur mig men ni förstår vad jag menar) vad som däremot gör mig rädd, rädd på riktigt, är bara en sak. Att förlora någon som står mig nära. Min gammelmormor och hennes syster gick bort för några år sedan, och trots att jag träffade gammelmormor några gånger om året så var det jag& min syster som grät mest på begravningen. Det gjorde så ont, inte bara för att jag älskade henne, utan för att se alla andra som också gjorde det - och som kanske stod henne närmare. Att se min älskade fina lilla mormor ledsen och inte kunna göra något åt det.

Jag klarar inte av tanken på att alla någon gång går bort. Jag är absolut inte rädd för döden, det är inget som bekymrar mig men jag blir upprörd om farmor påpekar att hon inte kanske lever då, eller att morfar säger "då är jag för gammal!" när jag säger att han minsann ska övningsköra med mina barn - precis som han gjorde med mig.


Det är kanske barnsligt, att låtsas som att de kommer leva föralltid. Men jag måste få tro det. För mig kommer dom det. Jag kan inte tänka mig att klara mig utan någon av dom, så därför tänker jag inte föreställa mig det heller.


Det är min enda, och största rädsla, som jag kommer fortsätta låtsas som den inte existerar.

 

helgen har varit helt perfekt!

Ett problem dock: hittade byxorna jag spanat in (något inlägg nedan) och greppar det sista paret i min storlek. Men ni vet när man velar, och kanske tycker de sitter bättre på andra? Tänker lite att man kanske hittar ett par andra, som man gillar lite mer. Fast fortfarande vet man lite att man förmodligen ångrar sig om man lämnar tillbaka dom och inte får tag i dom igen.

 

Så nu har jag tio dagar på mig att bestämma om vi ska bli polare eller inte. Vel i vanlig ordning.

Idag kommer Stina, Sofie& Madde upp och gör oss sällskap i helgen. Efterlängtat! Finaste Stina fyller även år idag, checkar in på sitt tjugoandra och blir bannemig bara bättre och bättre för varje år. Jag tänker födelsedagssjunga tills halsen är hes ikväll och imorgon ska Oslo visas upp innan vi firar ordentligt ett gäng. Hoppas inte helgen går alldeles för fort.


Har sovit, som jag nämnt, snuskigt dåligt den senaste tiden. Vaknat kallsvettig mitt i natten, drömt sjuka drömmar och vridit mig galen innan jag kunnat somna. Fick höra häromdagen av en kompis som käkar B-vitaminer att han drömmer så mycket av det och därav inte sover något bra. Haha. Vilken jävla ironi. Står att man ska ta en tablett men jag har dragit två om dagen för vitaminer kan man ju inte överdosera tycker jag. Nu har jag bara två tabletter kvar så ska bli spännande att se om sängen blir mjukare sen. Och inte fan har jag fått något glammigt svall av det här exprimentet. Lite vitare och längre naglar.


Äh, lika bra att jag testar ut sånt här. Sjukhusfronten i Thailand och diverse vitaminexpriment osv. så slipper ju ni chansa.

Jag har en tendens att sväva ut när jag ska berätta något. Vilket mamma ofta påpekar. "Johanna, svara förfan på frågan" när jag berättar om vad som hände påväg till affären istället för att svar ja på frågan om jag köpte mjölk.

Sjunger alltid i bilen. Med eller utan radio. As högt. Har lett till en del jobbiga situationer. No words needed.

Tillhör även de som tänker och pratar högt till filmer. Skriker "Gå inte in där!" till huvudkaraktären i en skräckfilm eller frågar "Varför gör han så?" när ingen annan heller har sett filmen.

Laster? Skor och choklad. Har en dålig vana (läs. helt okej) att kunna tycka att jag är värd ett par skor om jag känner mig nere. Kan helt seriöst få seriösa begär av choklad när den tiden i månaden beger sig. Förmodligen inget ovanligt dock. Mitt bästa är lösgodis, med i stortsett bara choklad. Fast det blir inte så ofta häruppe. Tur i oturen.

Kanske såsmåningom hittar någon som lyckas tycka att det finns någon slags charm i det här (även om mamma är skeptisk)

to be countinued

hibbs.

pics från Elle, tilda, tommy ton& blick

 

Nu har solen lyst envist hela veckan och jag ignorerar fullständigt alla bittra människor som påstår att snön kommer snart igen - jag viker bikinisarna och väljer omsorgsfullt solglasögon varje morgon.

 

Älskar att det är så mycket färger och kombinationer iår. Mina senaste plagg har varit ljusa, så nu är jag sugen på att hitta lite färgplagg att matcha med. Och ett par vita kostymbyxor. Tycker det är snyggt att antingen matcha alla plagg i samma färgskala (speciellt rött eller vitt/beige) eller köra på ett neutralt plagg och bryta upp med något knalligt!

 

 

Oh. Jag sover så himla, himla dåligt just nu. Drömmer loco-drömmar, vaknar klibbig och vrider mig en timme efter att alla andra redan somnat. Känner mig så orkeslös och det är tråkigt att fastna med blicken och mest vilja bli klappad på pannan i en för stor filt, när alla andra tjoar och skrattar.

Efter träningen igår tänkte jag att jag skulle ta igen mig, så den här tisdagen skulle bli en riktig power tisdag, och la mig "tidigt". Somnade sent och vaknade mest hela tiden. Körde killer-cardiocombat imorse tills benen var helt spaghetti och nu tror jag fan att kroppen är trasig. Jag känner för att strejka& ta film o sovmaraton ett par dagar.


Ska häva mig ut och powerwalka med Malin efter jobbet och hoppas att john blund är lite trevligare ikväll.

Karriärmässigt är min dröm att jobba som stylist/makeupartist och har varit sålänge jag kan minnas. Tycker ändå att jag är en bit påväg, även om jag blir stressad av allt jag vill hinna. Ibland måste man påminna sig om att man bara är tjugo år och nyss var tonåring med studentmössa. Har både hunnit haft eget företag, åkt till Norge och jobbat som frisör samt byggt upp cv:et med sminkutbildningar.

Min dröm/vision är att stå backstage och trolla med vackra ansikten. Vara i samma branch men inte göra fasta förändringar, utan skapa för bara några timmar.

Och resa vill jag göra. Se världen. Gå vilse på smågator och lära mig fraser på främmande språk. Bo i New york. Lära mig Italienska, franska och spanska. Bli duktig på att fota.

Baka ihop det där och du har en fantastisk dröm. Speciellt eftersom den inte är omöjlig.

Johanna

pics lelove

 

saknar att känna lite såhär, det hade vart fint att ha två armar om sig en sen söndagskväll när man borde sova.

 

 

 

Fick bland annat sällskap av en av mina favorittjejer i helgen. Behöver jag säga att jag haft en bra helg?

 

 

 

 

lite nytt hos fröken. fick med mig lite fina virkade basplagg i rostrött, vitt och beige också.

Färgskalan känns rätt återkommande.

idag slutar jobbdagen redan klockan två och fina Daniella kommer upp över helgen. Även om jag jobbar imorgon, så är fredagar alltid helg. Visst är det fint? Kika i lite butiker med tjejerna och fredagsmys står på schemat, och imorgon är det dags att vässa klackarna.

Johanna

stylebymarina.com via angelica

Barn som inte får vara med att leka. Som står ensamma några meter bort och tittar nyfiket men inte vågar fråga. Som blir kallade hemska ord för kläder dom inte valt själva. Som är så vana att folk viskar bakom ryggen att de ser förvånade ut när någon tilltalar dom.

Saknad respekt mot äldre. När någon låter en gammal tant stå på bussen fast benen knappt orkar, och tar platsen själv. När jag hör någon kalla sin mamma för kärring eller sin fina morfar för gubbjävel.

När folk utnyttjar situationen och stjäl från någon som är hjälpsam och tror gott om alla. Folk som inte nöjer sig med det dom får utan som ska ha allt och skiter fullständigt i om resten blir utan.

Våldtäckter. Upprör mig inte bara utan gör mig fly förbannad. När människor försvarar handlingen och ifrågasätter offret bara för att de får betalt. Hade dom sagt samma sak för samma summa pengar om det var deras dotter det handlade om?

När någon nedvärderar en annan människa. Lägger uppenbara pikar eller sneda blickar. Hånar den vänliga tjejen i kassan på ICA, snäser åt taxichaufförer som gör sitt bästa eller spottar i maten någon kämpat med i flera timmar. Folk som fått allt serverat på fat och inte förstår varför folk jobbar.

När bussen kör iväg fast man bankar på dörren. När någon ignorerar dig fast du ser att dom hör. Eller tittar bort när du vinkar och utbrister med stora ögon "åh, jag såg dig inte" fast det vet du är ren jävla lögn. Falska människor upprör mig. Snålhet. Både fysisk och psykisk. Någon som aldrig delar med sig eller bara pratar men aldrig lyssnar.

 

Var på möte med banken idag, innan jobbet. Blev insmusslad av en herre innan bankens egentliga öppningstid och drama-magnet som man är lyckades jag bli med på deras brandövning. Deras första tydligen, hade aldrig hänt förut. Jag och all personal. Inte ett dugg förvånad.

 

(Fick komplimanger tills jag rodnade på jobbet idag. Jag är jättedålig på att ta emot komplimanger, viftar bort det och skrattar.

Kan vi inte bestämma den här regniga onsdagen att vi ska bli bättre på det? Både på att ge och ta? Tänk vad mycket fina tankar som liksom stannar i huvudet och som i all enkelhet kanske skulle göra någons dag. En liten onsdagsparantes.)

 

Johanna

Är det inte vansinnigt dumt att ångra saker man gjort? Jag är mer rädd att ångra saker jag inte gjort, och går hellre på lite nitar på vägen.


Det är väl lite charmen med att ångra något. Slå sig för pannan och tänka att "hur fan kunde jag vara så dum?!", för att även om det kan kännas som jordens undergång där och då så har man lärt sig någonting. Det spelar ingen roll hur många gånger man som liten får höra "slicka inte på en kall lyktstolpe, du kan fastna" men likförbannat är man där med tungan och det är inte förrän då man fattar. Jag kanske är naiv, men jag tror man måste göra sina misstag själv även om man kan ta råd från andra.


Jag inser hellre i efterhand att jag borde låtit bli än att vakna upp en dag och ångra något jag aldrig gjorde eller prövade. Gör man något dumt så vet man ivarjefall att man inte gör om det, struntar man i att pröva kanske man just missat sitt livsupplevelse.


Man lever bara en gång, och det ska man aldrig ångra.

Johanna

pic. via forni