boomboom, my baby shot me down
Alltså. Karma. Jag brukar säga att jag tror på det men ibland blir jag fan tveksam, såvida jag inte var tidernas svin i mitt förra liv. Om så var fallet - väldigt orättvist.
Punga in två timmars sömn igår natt (det va inte karmas fel, det var jag som helt sonika drog iväg på spontanbesök klockan 23.00), klockan ringde åtta och jag cyklade iväg till jobbet. Visar sig att jag inte började förrän tolv, fastän jag skickat sms dagen före för att kolla just detta. Bestämmer mig för att cykla mina 4km hem igen och hämta träningskläder. Vurpar med cykeln och blir nästan överkörd.
Kommer fram till Elexia och känner under passet att jag även skadat foten. Fortsätter ändå. För att komma till jobbet och få reda på att vi ska ha möte en timme efter jobbet, så jag måste jobba över. Panikcyklar hem kvart i sju, hinner precis kasta i mig lite sallad innan Daniella kommer och ska bli klippt& slingat. DOG i sängen vid halv elva.
Vaknar imorse av att det sprutar (läs. rinner kraftigt) näsblod över täcket, golvet, datorn och hela mitt ansikte)
Idag efter jobbet ska jag ut och springa med Märta-Li. Bli inte förvånade om jag blir uppäten av en isbjörn. Ingenting är omöjligt för denna dam!