Det här med lycka.
Jag slås ibland av tanken av hur otroligt lätt jag har för att bli lycklig. Alltså, nu menar jag inte glad utan jag menar genuint lycklig. Jag är glad för den egenskapen - även om jag givetvis har dagar med klump i magen - så krävs det så lite för att jag ska bli helt bubblig i kroppen av lycka. Det kan vara en lapp i en ficka. Det kan vara en oväntad komplimang eller en peppig låt på morgonen. Idag var det att det gick bra på plåtningen. Sen blev jag irriterad över att mitt bankkort strulade och jag fick springa till fyra olika banker med trötta fötter- Tills jag kom till den sista banken och kvinnan i kassan lös upp när hon såg mig och sa "Oj, vilken fin blus! Vad snällt av dig som har väntat sålänge, vad kan jag hjälpa dig med hjärtat? Och så var jag glad igen. Jag blir liksom helt euforisk, glömmer bort att jag är trött och hungrig. Kom på vid fyra att jag åt två ägg vid halv sju och kanske borde äta något mer. Förstår ni? Jag är helt enkelt väldigt lätt att göra lycklig, man behöver inte slå på stora trumman, jag blir glad av små detaljer. Som att någon man bara träffat en gång tilltalar en vid namn eller att någon vän i förbifarten nämner en detalj om dig som är så himla du men som du aldrig tänkt på, men inser att dom har gjort. Jag är tacksam även om det kanske bara känns sådär bubbligt underbart i kanske femton minuter ibland så händer det ofta och dom femton minuterna kan man leva länge på. Jag har ju så mycket att vara glad över.
Så är det den här andra lyckan, den egenskapen jag lite saknar, som en del av mina närmsta vänner har. De blir liksom kära bara av att titta på någon. De kan hångla med någon på krogen, få ett sms dagen efter och bli helt till sig och rodna och redan där är det fjärilar i magen. Många gånger bli man ju givetvis sårad om man blir kär sådär lätt, men så är det lite som med mina femton minuter. Även om man blir sårad så är det ju så himla värt att bli kär för att den känslan är ju den bästa - även om den försvann fort. Fast vips så har de blivit kära i en annan. Det är en charmig egenskap, som man inte kan välja att ha eller inte ha. För och nackdelar. Jag älskar att flörta, gillar att dejta och håller fast vid att nykär är en av de bästa känslorna. Fast det krävs så mycket mer för mig att trilla dit på riktigt. Jag är så omständig. Ibland önskar jag att jag också kunde trilla dit på femton minuter. Beundrar det lite, att bara slänga sig ut med hjärtat utanpå hela tiden.
Hur är ni?
Kommentarer
Trackback
