shoeporn

Ibland får jag den där klumpen i magen, ni vet? Jag vill så himla mycket, men är lite rädd för att bestämma vart jag ska börja. Och vem bestämmer när det har börjat? Jag kommer på mig själv med att vänta på något. Missförstå mig inte, jag är en väldigt mycket "i nuet" person. Det är nog lite just det som ibland skrämmer mig, ovissheten om framtiden. Så jag sökte frisörprogrammet fast mina tre bästa vänner valde handel. De är fortfarande mina tre bästa vänner - och jag är frisör, så det gick bra. Jag startade eget direkt när jag slutade skolan, men förstod fort att jag var tvungen att lägga makeup-en på hyllan i början - så jag tog med mig Linda, och flyttade till Oslo där jag jobbade två år som frisör. Massa erfarenhet och kurser. Jag sökte den här kursen i London, kom in, och betalade med de pengarna jag kämpat ihop i Oslo.



Men jag vet att prestationsångest är bra. Att jag bara är tjugo två år och att allt löser sig. Följa magkänslan och kämpa. Livet är trotsallt för kort för att tillbringas olycklig, med ett jobb du inte trivs med eller vänner du inte älskar. Ibland känns det lite som man kastat sig ut på djupt vatten utan att kunna simma. Ska vi bestämma att det är okej att känna så ibland? Vilsen, men på rätt spår.