Tusen fjärilar, tack.

Det är alltid charmigt med fjärilar i magen. Låter fint gör det också. Fast så här mycket måste nog vara på gränsen till skadligt. Det känns lite som att jag ska gå av, av pirr.
Ni vet känslan när man är så oerhört exalterad, ivrig och pepp? Man har längtat efter något så himla länge. Känslan när det närmar sig. När man tänker att man kanske har det rätt bra som det är nu ändå? Har nyligen spenderat en månad med världens bästa syster på back-packer resa, kommit hem och tillbringat de senaste tre veckorna med alla fina vänner, som man saknat så. Så tänker man lite på vår-Sverige och hur skönt det är att ha nära vänner inom max tjugo minuters avstånd. Man blir lite nervös helt enkelt. Tänker att det känns lite att dra helt ensam till ett annat land. Börjar vänja sig vid charmen med flickrummet.
Jag är löjligt pepp, ivrig och glad. Samtidigt som det tar emot lite att lämna alla vänner igen. Ni förstår hur jag menar. När man ligger och seriöst överväger något form av kloningsexpriment.
Nu ska jag natta fjärilarna en stund, vi har några bubbliga dagar framför oss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0